Det har varit en…

pysselhelg. Dennis har sytt dummies och jag har fixat med lite av
varje bl a har jag schamponerat Affe. Jag har också planterat om
en pelargonia som lyckats överleva en vinter hemma hos oss. Det
har aldrig hänt förut – mina fingrar är långt ifrån gröna snarare åt
det bruna, torra och vissna hållet. Svärfar Acke säger att jag ska
nypa bort de första blomknopparna som kommer för att få pelar-
gonian kraftigare och rikligare blomning längre fram. Det känns ju
som ”barnamord”!

På eftermiddagen åkte vi tillsammans med Acke ut till Ören och
Ankarudden dvs. så långt söderut man kan komma i kommunen,
på lite fotosafari. Soldiset gjorde att alla bilder gick i svagt rosa
och grått. Det är så otroligt vackert i naturen nu. Havet låg helt
stilla och det var alldeles tyst, så när som på lite lugnt vågskvalp
och ibland någon sjöfågel som lät. Hoppas veckan blir lika lugn
ch skön… Ha en bra vecka!






Jag älskar…

min hund! Han är en riktig busunge med glimten i ögat. Och han
vet precis hur han ska få mig att skratta – och jag vet att om jag
gör det är det kört för min del. Då blir det Affe-show…

Lite show har vi på jobbet också när Houdini (VD-assistent och
boxervalp) jobbar – och Affe är förstås mer än gärna med på ett
bus. Snacka om att ha kul på jobbet! Men nu tar vi helg – ha en
trevlig sådan!





Houdini har just inte mycket att bitas med, sa Affe



Nyårslöftet sprack…

p g a en tårtbit på födelsedagen. Men man fyller ju bara 35 en gång (varje år) så det må väl vara förlåtet. OK, jag är lite väl rynkig för att vara 35, men det lär ju kunna avhjälpas med antirynkkräm enligt skönhetsreklamen – gärna en riktigt dyr. Så det fixar sig över en natt. Om nu inte åldern stämmer så gör stjärntecknet det kan jag tyvärr konstatera när jag läser:

”Ibland kan Vattumannen verka en aning egenkär. Din självständighet och kunskapshunger har givit dig starka åsikter, och i umgänget anser du alltid dessa vara de rätta. Hos Vattumannen finns därför en viss trotsighet och en svårighet att ta goda råd från andra. Den självständiga Vattumannen kan också ha lite svårt att släppa andra inpå livet, eftersom du gärna tenderar skärma av dig något från din nyfikna omgivning.”

Dessutom läser jag att Vattumän inte fungerar så bra tillsammans med dem som är födda i Fiskarnas tecken – dvs min lille Affe! Hur ska detta gå!? Är det bara att lägga ner alla planer på ökl-prov? Men då känns det gott att läsa om de goda egenskaperna:

”Vattumannen är lugn, envis och självständig. Du ger ett seriöst och okonstlat intryck och ligger alltid steget före i din intuition och klara tänkande. Vattumannen vågar gå sin egen väg och tänker alltid i ett längre perspektiv. Du svävar sällan iväg i känslomässiga och överromantiska drömmar. För dig är realism, kunskap och sunt tänkande stora nyckelord.”

Hurra för astrologi! Men - realist är trist… jag tror att alla mår bra av att sväva iväg lite ibland. Ha det gott och sväva lagom!



Det mest spännande…

som hänt den här helgen är att Tjalle svängt med sin tjusiga svans över
mysljusen och bränt den. Han fattade inte varifrån lukten av bränt hår
kom och var väldigt konfunderad precis som vi andra. Vi var ju upptagna
med att se på teve. Numera har vi inga mysljus i svansnivå. Svansen är
lika tjusig som förut, det syns inte att den blev lite svedd.



Nu laddar vi för en ny vecka! Ha det jättebra!



Snabbt som en…

blinkning och det är fredag igen. Skojade med gubbarna på sjukgympan i
morse att jag har dammat av min MC. Klart intresserade ville de veta vilket
märke jag har och då fick jag förstås erkänna att det gäller min motions cykel…

Film är häftigast att se på bio tycker jag. Men Snabba Cash var nog lite väl
blodig i min smak, medium räcker för mig. Annars var den ganska bra – tre
svansar får den.

I onsdagskväll var vi på Eva Bodfäldts clinic on/off. Som vanligt är det både
givande och roligt att lyssna på Eva, som nog är den enda människa jag vet
som kan vifta på svansen. Två härligt busiga valpar (en golden av jakttyp
och en labrador) och en treårig schäfer var visningshundar. Tyvärr glömde
vi kameran hemma. Typiskt.

Tråkiga nyheter från Härnösand. Lina har fått somna in och har det nu bra
i hundarnas himmel.. Jag tror att hon var på sitt tionde år, vilket är ganska
mycket för en berner sennen. Jag minns en dag för länge sedan när Ingrid
och Jörgen kom hem till oss för att titta på våra berner. De funderade på att
skaffa en valp och det blev lilla Lina från Gårdsvikens kennel.

Precis som för oss kom deras intresse för lydnad och bruks samtidigt som
den första bernern. För några år sedan skaffade de sig en till – Shakira.
Skönt att veta att hon finns i huset för det är så sorgligt att bli alldeles
”hundlös”.  Vi tänker på och känner med Ingrid och Jörgen.

Vi önskar alla en skön helg!




Goa härliga Lina



Den här helgen…

hände just ingenting hos oss. V75-gänget fick inte fira på krogen den här
gången heller – en krogrunda för sex personer på 54 kr…?  Men i alla fall
– bättre än inget alls! Affes klolösa tå blöder varje gång han varit ute och
rastat eftersom klon på tån intill skaver när han går. Jag försöker banda-
gera efter konstens alla regler, men utan resultat. Efter att ha konsulterat
”uppföderskan” på förmiddagen och följt råden ser det dock bättre ut nu i
kväll. Tack Jeanette!

Jag är inte särskilt sportintresserad men… Vilka otroooligt duktiga tjejer vi
har i skidskytte! Framför alla – Helena Jonsson! Jättekul att se.

I morgon en ny arbetsvecka – att se fram emot: bio på tisdag kväll med Eva
och Kjelle – Snabba cash. Ska bli spännande, jag har inte läst boken. På ons-
dag åker vi till Eva Bodfäldts clinic i passivitetsträning och lek – on/off. Det ska
bli kul att träffa och lyssna på Eva, det var ett tag sedan. Vi är också nyfikna
på att få se hennes nya fina lokaler. Annars blir det väl som vanligt, man hin-
ner inte blinka förrän det är fredag igen. Ha en bra vecka!




Det här är en gammal bild, men den stämmer rätt bra med hur "hundlivet"
är hemma hos oss just nu. Tjalle sover som en stock



Är det en fingervisning…

om att det är dags att krypa ut ur vinteridet när det är på teve man
ser sina vänner och inte i verkligheten? I alla fall blev vi glada när vi
såg ”våran” Lisa i ett reportage på tv-nyheterna om hundars allergier
och hudproblem, som ju tyvärr blir alltmer vanligt. Tråkigt nog har vi
också fått känna på detta genom Tjalles hudproblem. Men tack vare
medicin och regelbundna kontroller har han blivit bättre.

Tänk att det redan är mitten på januari, dagarna blir ljusare och ljusare…
och så är det fredag också! Trevlig helg!






Grannen Bea gav mig….

en idé. Affes tassbandage får inte bli blött och ska skyddas när vi är ute.
Den förbaskade skyddsskon ramlar av hela tiden, en raggsocka fastsatt
med eltejp fungerar inte heller. Bea påminde om hur vi fäste barnens
vantar när de var små – vi satte ihop vantarna med ett band över axlarna
på dem.

Så här blev det…

en plastpåse över bandaget, sedan på med raggsockan och ett
resårhängsle över manken

Längden är lätt att reglera och det håller sockan på plats hela promenaden!

Kalvöstallet ligger fint inbäddat i snön (-12 grader idag)

Plexus passar på att sola sig lite. Hans tjocka, täta hårrem gör att han
slipper ha täcke på sig

Högt tempo håller värmen uppe på oss tvåbenta – Eva och Kjelle på
lördagspromenad




Trevlig helg!

Trevligast får nog Gunilla och Torbjörn som ska på valpkurs och sedan
ta den här lille krabaten med hem till Karlsborg…


                                                                  Foto: Gunilla Wedeen ©

Om vi är avundsjuka? Det är bara förnamnet! Lycka till med lille Boss,
hoppas att han inte hinner växa alltför mycket innan vi ses.



Kanske har det sina fördelar...

att mest ha alla tassarna i luften och flyga fram. För se hur det kan gå
när man sätter ner dem i snön! Det gjorde jätteont och blödde så att
min matte höll på att svimma. Jag fick operera bort en klo och nu är
det faktiskt JÄTTESYND om mig - sjukskriven i minst två veckor....



Stackars mej, sa Affe




Vilken lyx…

att kunna träna inomhus när det är full vinter ute. Nu ska jag inte gnälla
över att det är mycket snö, jag gillar det. Och vad är väl det här snö-
djupet jämfört med Kopparåsens (längst upp i Sverige) rekord från den
28 februari 1926 – 327 cm!

Vi var ett gäng som tränade lite lydnad i Kalvöstallets stora fina ridhus i
måndags…



Platsliggning f v söta systrarna Sisters Vira och Ida



f v Affe, de gyllene labradorerna Focus, Valle och Affes bror Leo



Blivande lydnadsförare? Håkan, Christina och Annika. I bakgrunden
paparazzi Thomas och Molle



Kristina, Tina och Anki



Här får Christina och Vira lite tips av Anki



Här sitter jag och är väldigt lydig, sa Valle



Molle vill också vara med!



Ibland kan det bli lite tokigt och det är såå pinsamt, sa Ida

Jag tycker det är svårt att träna fotgående när det inte finns någon
skytt med, Affe har alltid snyggast fotgående med skytten…

Ha en fortsatt trevlig helg!



Nytt år, nytt decennium…

men f ö har det inte hänt något speciellt hos oss. Inga nyårslöften
 – vi vet av erfarenhet att det är lika bra att låta bli sådana. Vi har
haft en lugn och skön helg och hoppas vara riktigt taggade när det
blir vardag igen. Vår grymt snygga julgran – för att uttrycka det lite
modernt – barrar aggressivt, så vi får nog ha julgransplundring inom
kort. Varje gång någon av hundarna passerar den bara rasar det
barr och en och annan kula också...

Tack för alla hälsningar vi fått! Vi önskar alla en riktigt god fortsättning
på det här året.



Snögubbar? Snöstjärnor? Snömonster!



RSS 2.0