Lite tårögda…
Jag har ikväll sett filmen om Red Dog – en kelpie – tillsammans med mina barnbarn Tilda och Ellen. Red Dog är en legend och Dennis träffade honom live när har jobbade för Hammerslay i Dampier på Australiens västkust under 1970-talet som rallare. Filmen är baserad på en bok som skrevs av en engelsk journalist som besökte Dampier och undrade över en liten staty av en hund och fick då hela historien berättad för sig – legenden om Red Dog. Han skrev en bok om Red Dog som var ingens och allas hund. Nu har den alltså blivit film. Dennis berättade hur hunden liftade och hade en alldeles egen plats på bussen där ingen annan fick sitta. När han satt på vägen stannade man och lät honom följa med. Många andra egenheter hade den hunden också. Men förutom alla som älskade honom hade han också fiender (hundhatare förstås) och dog tragiskt av förgiftning.
Jag blir så ledsen när jag hör på nyheterna om ”hundhatare” som gör livet svårt för våra synskadade som har ledarhundar till sin hjälp. De får inte tillträde till affärer mm pga sin hund!! Hur kan man vara så trångsynt?
Ha en fortsatt trevlig helg!
