Det är vår i luften!

Affe gnolar vidare på ”Du är den ende…” men det är nog fler än en han har i tankarna. Ju för var det bättre – då hade vi en mixad flock och betydligt lugnare hanhund i löptider. Brolle kan inte släppa tanken på att det promenerat förbi en katt på grannens tomt. Han är jättesugen på att ta ett skutt över muren för att få lite jakt på egen hand. Att det var flera timmar sedan katten passerade tycks inte bekomma honom, den kan ju finnas där någonstans. Som bot på dessa svallande känslor tog vi en lite längre prommis i det fina vädret. Det var skönt för oss alla.


Tänk vad tiden går fort...

när man har roligt! Idag är det sex år sedan lille Gandalf ”Affe” kom till världen och snart sex år sedan vi fick hämta hem honom från vår uppfödare Jeanette. Och sedan dess har det inte gått en enda dag utan att vi har haft anledning att dra på smilbanden. Han charmar de flesta på mitt jobb och det händer att kunder hos Södertörns Lås frågar efter honom. Ibland har han varit med husse i butiken. En av kunderna hade till och med kamera med sig och ville fotografera när han lägger framtassarna på disken och ser ut som han frågar ”kan jag hjälpa till med något?” Han har en otrolig arbetsglädje men gillar också att slappa i soffan. Någon som tvivlar på att han är en mycket älskad hund? Hoppas vi får många härliga år till med ”sagohundarna”
 
 
 
 

Det gäller att vara på rätt plats...

vid rätt tillfälle. I lördags var vi till Lilla Träskaten och Jill och Peter, där fick vi njuta av bra träning, trevliga träningskompisar och en STRÅLANDE SOL!! Idag har vi hållit oss hemma med sol från en klarblå himmel  – och väderprognosen lovar sol och fortsatt takdropp under veckan som kommer. Grattis till alla som tänker stanna på hemmaplan under sportlovet!
 
 
Jag är både sportig och tar mig lov för det mesta. Hela livet är som ett sportlov, sa Affe


En verklig mardröm

Jag läser på FB hur en av minna vänner fick uppleva något som är varje hundägares mardröm i förrgår kväll. Hon var ute och rastade sina fyra hundar (shetland sheepdog) och plötsligt dyker det upp två lösspringande hundar (av kamphundstyp) och angriper hennes. ”Känslan när man står med 4 hundar och blir attackerad av 2 arga hundar...Hann fundera på om jag skulle "överge" den hund de fått tag på för att rädda de andra...Vilken förskräcklig och fasansfull tanke...Det blir ingen sömn här i natt...”  skriver hon bland annat.

Hon fick naturligtvis uppsöka veterinär för att få sina skadade hundar undersökta. Följden blev dräneringsslangar, smärtstillande och ett liv med tratt, inställd träning/tävlande en tid framöver. Tur ändå att de klarade sig och inte blev ihjälbitna! Jag hoppas innerligt att vare sig min vän eller hennes hundar ska få några men efter detta.

En polisanmälan gjordes också. Jag kan aldrig sluta att förvånas över hur somliga köper hund – det kostar ju ändå ganska mycket pengar idag – utan att skaffa sig kunskaper om hur hundar fungerar och bör fostras. Det finns väl knappast någon som skaffar sig t ex  dyrbar elektronik utan att ta reda på fakta? Och vilken ras, det finns många att välja på, som är lämplig som ”första  hund”. Märkligt och beklagansvärt!


Nu har våra (bostadsrättsföreningens) objudna hyresgäster...

fått flytta till de sällare jaktmarkerna. Anticimex har varit här och hämtat boxarna med råttgift som stått utställda på strategiska ställen i några veckor, och råttorna har kalasat ordentligt på giftet. Skönt tycker jag men jag vågar inte mata fåglarna i fortsättningen. Trist tycker Affe och Brolle som vid ett tillfälle gemensamt – så när som på någon decimeter – nästan lyckades knipa en råtta. Man tänker sällan på att det finns nästan lika många råttor som invånare i en stad för man ser dem sällan.

I lördags var vi på öppen träning igen och den här gången var jag nöjdare med min guldklump, taggad var han men inte lika mycket som gången innan. Även Brolle skötte sig fint när vi gick ”jaktstig”. Den här gången var det bara två labbetussar och resten gyllenpälsar – två tikar från Höghedens kennel, systerdotter/kusin Hedda och våra killar alltså tre "Avjavisar". Jätteskoj att träffa Pernilla och Robban, vi har ju inte setts sen i somras.

I morgon är det slut på ledigheten för den är gången. Tack vare duktig support hos Digpro fungerar dataprogrammet som det ska igen och det känns gott att gå till jobbet i morgon. Ha en bra vecka!



Man ska inte stressa på jobbet! För då kan man få hjärt- och kärlsjukdomar eller nåt annat elände
och så ska man äta frukt och vinterstövlar, sa Affe.


Jag har chockat...

de få blommor jag har idag med omvårdnad (!) och till och med pratat med dem! Jag sa: "Nu jäklar växer ni
och blir SNYGGA!!
 
 

Jag läste en intressant artikel...

i SvD i morse ”Därför är hunden tam och vargen vild”. Det är evolutionsbiologen Kathryn Lord vid University of Massachusetts som detaljstuderat den tidiga utvecklingen hos vargvalpar och jämfört med utvecklingen hos hundvalpar. Doft, hörsel och syn utvecklas vid exakt samma ålder hos både vargar och hundar. Doftförmågan är funktionell vid knappt två veckors ålder hos båda. Hörseln vid knappt fyra veckor, medan synen börjar mogna först vid fyra veckor och är fullt utvecklad vid sex veckor. Men – vargvalparna börjar undersöka sin omgivning redan vid två veckors ålder, de börjar gå omkring och granska allt som finns omkring dem. De är då både döva och blinda men doftförmågan har utvecklats. Hundvalpar börjar inte utforska omgivningen förrän alla deras sinnen har utvecklats först vid fyra veckors ålder. De är alltså två veckor senare än vargvalpar. Skillnaderna tros ha uppstått under den långa period av tusentals år sedan då människorna för första gången tämjde vargar och gjorde om dem till hundar. Troligtvis är det vargvalparnas tidiga start i livet som gör dem av naturen vilda och mer misstänksamma mot människor, medan hundar är fogliga och oskygga.

Vargarnas socialisationsperiod börjar alltså vid två veckors ålder, medan hundarna börjar sin socialisation när de är fyra veckor gamla. Under den här perioden som varar i cirka fyra veckor är valparna inte rädda för någonting. Först i slutet av perioden börjar de känna rädsla för föremål och andra varelser som de inte sett förut. För hundvalparna börjar socialisationen när alla sinnen börjat fungera vilket gör att de inledningsvis är orädda för exempelvis människor. När vargvalpens alla sinnen börjar fungera har alltså deras socialisation gått ganska långt och de reagerar ganska snart med rädsla för alla nya hörsel- och synintryck.


Tidig onsdagsmorgon...

minus tre grader och man kan se stjärnor mellan molntussarna. Det väcker hoppet om en vacker dag. Det har kommit lite snö och jag hör att någon i kvarteret redan är ute och skottar.

Två arbetsdagar kvar den här veckan och sedan får jag fyra sammanhängande lediga dagar. Härligt! På jobbet har vi datakrångel sedan några dagar. Kanske en bugg i programmet, support jobbar för fullt med att lösa problemet. Hoppas de kan lösa det idag. Jag blir så himla frustrerad när tekniken inte funkar och jag själv inte kan fixa till det! Undrar hur mycket tid som läggs ner dagligen på datakrångel i det här landet? Sparar vi in det på effektivitet när datorer och program fungerarsom de ska? Ha en bra dag!


Söndag igen, grått, trist...

och några minusgrader. Det blir en inomhus dag så när som på en lite längre ”hundrunda” idag. Slappardag med andra ord, fast det finns ju lite att göra inomhus också; tvätt, stryktvätt och lite annat smått och gott.

Vi inledde helgen med att gå ut och äta en bit mat tillsammans med bästa vännerna Marie och Uffe på ”kvarterskrogen”. Det blev en tidig fredagskväll eftersom vi skulle upp tidigt på lördag morgon. En tur till Lilla Träskaten och Jill och Peter för att träna hundarna var inplanerad. Som vanligt hade de lagt upp ett bra träningspass och det var jättekul att komma igång lite. Mycket snö och fem grader kallt som inte kändes så jobbigt trots allt. Brolle var lycklig över att få jobba och skuttade mest i fyrsprång när han skulle apportera. Han påminner om Tiger i Nalle Puh som har något slags fjädrar på tassarna som han studsar fram på. Han svarar jättebra på stoppsignal. Om några månader fyller han två år vår lille ”valp”. Affe känns lite ringrostig, är inte i bästa kondition och lite väl taggad. Vi skyller på vinteruppehåll och satsar på att träna upp ”kondisen”. Jag är ju inte heller i toppform precis. Vimla upptäckte att det är jättekul att hoppa över stängsel och att det även fungerar med en dummy i munnen. Sötnosen!

På kvällen bjöd Marie och Uffe på god fiskgryta (gotländsk recept), varmt bröd och kall öl. Jättegott! Och som sagt, idag har vi inte något särskilt inbokat så det blir en skön söndag.

 
 

Här borde jag skriva ett smart inlägg eller något intressant men…

jag är inte så smart och det händer inte så mycket spännande. Det är mest ”spänningslös vardag” just nu. Fast på jobbet blir det full aktivitet om det är spänningslöst förstås, telefonerna går varma, folk är förbannade och gubbarna felsöker för allt vad tygen håller. Så är det att jobba på energiverkets tekniska avdelning. Tur att vi har ett så bra elnät att det inte händer så ofta. När det händer stormar det eller så faller det tung blöt snö som orsakar träfpåfall på kraftledningarna. Idag har det fallit en decimeter blötsnö här - men det har varit spänning hela dan  :-)

 


Vad har det tagit åt ICA banken?

Dennis fick en avi och åkte naturligvis iväg för att hämta det rekommenderade brevet, sprättade upp och möttes av följande text:
 
"Hej Dennis!
Tack för att du tog dig tid att hämta denna REK-försändelse. Vi hoppas att vi inte ställt till med alltför mycket besvär för dig.
Har du frågor är du välkommen att ringa oss på.....
 
Vänliga hälsningar
ICA Banken" 
 
Men i övrigt innehöll kuvertet ingenting annat! Skojar de eller? Någon annan som fått liknande rek?? Nåja, vi kanske får svar på mysteriet så småningom. Men komma fram till dem per telefon för personlig service för våra frågor var dock helt omöjligt! 

Oj, vilken härlig lunch min syster bjöd på idag! http://www.tryffelfabriken.se/  Och vilken trevlig eftermiddag vi haft tillsammans. En härlig födelsedagspresent som jag bugar och tackar för.

Annars har husse och jag haft en lugn fredagskväll med gott att äta och lite vin. Naturligtvis serverades fredagsmys dvs märgben till ”grabbarna”. Hos oss är det sällan tacos på fredagarna, men det beror antagligen mest på 1. brist på barn i tacosålder och 2. vår höga – men dock aktningsvärda – ålder.

Nu ser vi fram emot en skön helg med utlovat vackert väder. Och så har vi lovat svärfar rårakor med stekt fläsk och lingonsylt. Känner mig säkrare att laga rårakor än grisfötterna jag gjorde åt honom i julas. Fast jag fick i alla fall godkänt för dem och det gläder mig.

Trevlig helg!
 

Affe håller lektion...

för tonårsdrummeln Brolle i vett och etikett. Det gör han med jämna mellanrum och tydligen är det dags nu igen. Affe har, ända sedan Brolle var valp, varit häpnadsväckande tolerant mot honom och vi har ibland undrat varför han inte säger ifrån ordentligt, men han blir bara stilla och vänder blicken mot fjärran – ”jag ser dig inte, jag hör dig inte, jag bryr mig inte” tycks han säga. Och då brukar Brolle hitta på något annat.

Lektionen går ut på att Affe hämtar något otroligt åtråvärt som ett vedträ till exempel. För Brolle spelar det ingen roll att det finns fullt med vedträn i vedkorgen. Det är just Affes vedträ som han vill ha. Idag gäller  saken en gammal foppatoffel. Affe lägger sig att tugga och morrar lite dovt åt Brolle som cirklar runt honom, gnäller och trånar efter toffeln. Ibland lyfter Affe lite, lite på läppen också. Han tycks njuta oerhört av att tugga på toffeln. Men så, efter en liten stund reser han sig och går därifrån . ”OK du får ta den nu”. Men då är den inte längre lika åtråvärd  för Brolle.

Det intressanta är att jag såg en liknande situation utspela sig mellan barnbarnen för något år sedan. Storasyster och lillasyster sitter vid köksbordet och leker med sina pappersdockor. Men så vill plötsligt lillasyster ha just den klänning som storasyster satt på sin docka. Och det får hon absolut inte, men så efter en stunds tjafsande så… ”OK, du får väl låna den då”, sedan fortsatte de att leka. De märkte inte att jag hade smygstuderat dem.

Affes lektion är slut nu och båda hundarna ligger och sover i varsin ände av soffan.





Idag hade jag träff...

med min ögonläkare på Sophiahemmet. Efter en sån träff har man pupiller som om man vore knarkare, hög som ett höghus. Jag hoppas innerligt att han kan bota mig från mitt dubbelseende. Vi ska ses om en månad igen för ytterligare undersökning – suck! Jag var alltså tvungen att åka till stora staden idag, men hade förstås hellre varit ledig och ute med hundarna i det fina vintervädret. Nu fick de i stället en spännande promenad med husse – som var snäll och ställde upp som chaufför – på Valhallavägen.

I morgon är det dags för nästa sjukhusbesök men då är det Affes öron som ska kollas upp, han har kliat sig så öronlapparna är alldeles såriga. Han kliar sig även på hals  och bog – jag misstänker att Mickel Räv har varit framme och smittat med lite skabb. Jag läste i Svensk Jakt att rävskabben slår till igen ”Från Västernorrland, Stockholms län och Kronoberg har rapporterats om många angripna rävar”. De rävar – eller är det kanske en och samma? – jag har sett där vi rastar våra hundar har dock sett fin och välpälsad ut. Vi får se vad veterinären säger. Men Brolle då? Nä, han kliar sig inte lika frekvent.

Lite fakta om rävskabb saxat från Svensk Jakt:
”De första fallen av parasitsjukdomen sarcoptes eller rävskabb upptäcktes i Sverige i mitten av 1970-talet. En tät rävstam gjorde att skabben spreds snabbt. Sjukdomen slog hårt mot räven som mer eller mindre försvann från stora områden. Sambandet mellan räv och rådjur blev nu påtagligt. När räven slogs ut av skabben växte rådjursstammen explosionsartat. Kvalstret sarcoptes scabiei lever i hudens översta cellskikt där det gräver gångar och där honan också lägger sina ägg. Rävarna drabbas av klåda, pälsen faller av, och går en plågsam död till mötes. Vissa djur drabbas dock inte lika hårt. Rävskabb kan också drabba varg, lodjur, hund och katt.” 

Tur att vi kan behandla våra älskade husdjur om de skulle smittas!

Att han har en ”räv bakom örat” är jag däremot helt säker på…

 
 

 


Brolle funderar...

"Jag kan inte begripa varför jag inte får en parningsförfrågan från bordercollieägaren i kvarteret!
Jag som är så snygg och villig."
 
 
 
 
 
 

Vill ni hänga med oss ut en sväng...

i det fina vintervädret? undrar Vimla och Marie. Så klart vi vill!

Vi kan sitta fint! En liten stund i alla fall.
Sötnosen!
 
 

 


RSS 2.0