Jag läste en intressant artikel...
i SvD i morse ”Därför är hunden tam och vargen vild”. Det är evolutionsbiologen Kathryn Lord vid University of Massachusetts som detaljstuderat den tidiga utvecklingen hos vargvalpar och jämfört med utvecklingen hos hundvalpar. Doft, hörsel och syn utvecklas vid exakt samma ålder hos både vargar och hundar. Doftförmågan är funktionell vid knappt två veckors ålder hos båda. Hörseln vid knappt fyra veckor, medan synen börjar mogna först vid fyra veckor och är fullt utvecklad vid sex veckor. Men – vargvalparna börjar undersöka sin omgivning redan vid två veckors ålder, de börjar gå omkring och granska allt som finns omkring dem. De är då både döva och blinda men doftförmågan har utvecklats. Hundvalpar börjar inte utforska omgivningen förrän alla deras sinnen har utvecklats först vid fyra veckors ålder. De är alltså två veckor senare än vargvalpar. Skillnaderna tros ha uppstått under den långa period av tusentals år sedan då människorna för första gången tämjde vargar och gjorde om dem till hundar. Troligtvis är det vargvalparnas tidiga start i livet som gör dem av naturen vilda och mer misstänksamma mot människor, medan hundar är fogliga och oskygga.
Vargarnas socialisationsperiod börjar alltså vid två veckors ålder, medan hundarna börjar sin socialisation när de är fyra veckor gamla. Under den här perioden som varar i cirka fyra veckor är valparna inte rädda för någonting. Först i slutet av perioden börjar de känna rädsla för föremål och andra varelser som de inte sett förut. För hundvalparna börjar socialisationen när alla sinnen börjat fungera vilket gör att de inledningsvis är orädda för exempelvis människor. När vargvalpens alla sinnen börjar fungera har alltså deras socialisation gått ganska långt och de reagerar ganska snart med rädsla för alla nya hörsel- och synintryck.
