…och helgen försvann också
På lördagseftermiddagen var det bröllop och en jättekul fest efteråt. Bröllopsparet var såå vackra! En liten tår var oundviklig men bara för att det var så fint allting. Många roliga tal och förstås många glada skratt. Härligt att svärfar – 96 i oktober – också var med och höll igång. Det blev sent i säng och tidigt upp på söndagsmorgonen.
Det kändes lite tungt att lämna varma, sköna sängen. Fast det gick snabbt över eftersom det var jakt på gång. Kul att få använda Bettan men duvorna gav inte mig så många chanser att skjuta – för långt avstånd och så när jag så äntligen kom till skott så missade jag. Typiskt! Lite för ivrig kanske? Men apportering för hundarna blev det ändå, tur att det finns de som kan pricka. Vimla och Brolle som aldrig upplevt jakt tidigare skötte sig jättebra. Brolle låg så lugnt och fint vid Dennis sida medan han sköt och apporterade sedan som om han aldrig gjort något annat. Jag är så stolt över honom! Affe jobbade på bra som vanligt men var lite olydig när jag skulle dirigera honom – ”kan själv”.
Några regnskurar fick vi stå ut med. Vi hann precis hem innan åskan började mullra och himlen öppnade sig för riktiga åskskurar. Nu är hundarna schamponerade och ”avlusade” från tistlar och annat skräp i pälsarna. Trötta och nöjda är vi hela flocken. Efter tevedeckaren blir det direkt i säng och man lär nog somna ovaggad…
