När jag vänder upp oktober...
i väggalmanackan är månadsbilden en vacker ängel som ett barn målat. Min syster Monicas bortgång, den sista september, kom alltför tidigt. Hon borde ha fått leva många år till. Det känns orättvist! Varje gång jag tittar på almanackan tänker jag på henne och jag tänker spara änglabilden. Min storasyster som lärt mig så mycket, kommer alltid att finnas med mig i mina tankar...
Vi hade en trevlig familje-/kennelhelg på Läckö Strand. Härliga träningsmarker. Skoj att träffa alla – fyrfota vänner inräknade. Tack alla och särskilt till Jeanette och Lennart för att ni fixar så bra! Kram till alla!
Nu försöker vi skaka av oss alla sorger och gå vidare precis som ”Stor-Vittra” skakar av sig vattnet…
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Så tråkigt med din syster. Sänder en tröstekram!
Trackback