Efter att ha fixat…
lite hemma beslöt vi att åka till sjön för att låta hundarna jobba lite med vattenmarkeringar. Klantig som jag är väntade jag för länge innan jag skickade Affe på apport nummer två av dubbelmarkeringen. Dummyn hade blåst iväg en bra bit från nedslagsplatsen. Affe simmade spikrakt mot nedslagsplatsen, men fick inte vind på apporten och missade den. Längst in i viken var det näckrosor och sedan massor av tät vass och dummyn fastnade förstås bland näckrosorna. Hur skulle jag lösa det här? Jag tänkte att om jag gick längst in i viken och skickar honom rakt ut så måste han få vind på dummyn. Men det visade sig svårt då det var för mycket vass - som en tät vägg faktiskt. Jag gick då över på andra sidan viken och skickade honom på ett sök rakt in i vassen där också. Plums, plums och så blev det tyst... Efter en god stund kom min kille in med apporten! Han var jättelycklig över att löst problemet och jag kunde inte låta bli att bli lite tårögd.
Det märks att han har full koll på om han missat en apport och det gillar han verkligen inte. Han fick förstås bära dummyn hela vägen tillbaka till bilen stolt som en tupp...
