Uppgards blogg

på årsdagen av min syster Monicas bortgång tänker jag på henne och tänder ett ljus. Det känns märkligt att hon inte är hos oss längre, att inte kunna slå en signal och prata lite. Orättvist att hon måste lämna oss så tidigt!

Idag skulle vi varit till Vallentuna på working test men fick lov att ställa in pga att Affe är dålig i magen. Tråkigt, men vi vågar inte riskera att det är något som smittar och för hans skull naturligtvis.

Det blir en lugn söndag…

och jag är ledig ända till tisdag! Det känns superlyxigt. Och idag kommer min ph (personal hairdresser) och dotter Malin på lunch. Hon skulle ta med sig saxen och fixa håret på mig. Det känns också lyxigt. Lördag får bli en fixardag och på söndag är det dags för Goldenklubbens WT i Vallentuna. Vi åker dit otränade – det har bara inte funnits tid att träna den här veckan. Det ska bli kul men jag gör mig inga större förhoppningar, det går ju ut på att man ska ha en lydigt hund som helst inte tar några egna initiativ och sån är inte min Affe. Jag tycker det är ett bra initiativ av GRK att ha en instruktör på plats som hjälper dem som inte provat på working test tidigare.

Som vanligt är jag uppe med tuppen när jag är ledig – typiskt när man har chans att få sovmorron, jag minns inte längre hur det var att sova långt in på förmiddan. Men å andra sidan – varför ska man sova bort ledig tid? Hoppas det här mörka, trista och regniga vädret drar bort så vi får en solig och skön helg. Ha det gott!

Ögonen lär ju vara själens spegel - men hur är det med öron egentligen?

 

i alla fall vad gäller jobbet. Just nu känns det lite tungt att ha det framför sig. Jag brukar inte känna så, men denna måndagsmorgon gör jag det. Kanske har jag en förkylning på gång som spökar? Men som vanligt försvinner väl den här veckan – som alla andra – med en rasande fart. Och så har jag ju ledig fredag!

Ha en bra vecka!

för att – direkt efter jobbet imorgon – dra iväg med husvagnen. Kanske är det sista gången för i år. På lördag är det andjakt  som gäller och denna gång är det vildänder som ska apporteras. Det ska bli så kul! Förhoppningsvis får Brolle apportera lite också. Tyvärr var vi tvungna att tacka nej till en gåsjakt samma dag, men vi hoppas det blir fler tillfällen.

Vi har med andra ord en härlig helg att se fram mot. Hoppas du har det också! Trevlig helg!

Nu är vi tillbaka till vardagen igen. Hundarna är trötta efter lillsemestern – att byta miljö, bli en till i flocken och en tik dessutom (Vimla), att göra jaktprov och så lite kaninjakt som grädde på moset. De har också fått springa fritt och busa en hel del. Idag har de sovit precis hela dagen.

För mig kändes som måndag idag, onsdag, och eftersom det  är ”kortvecka” (ledig från fredag till tisdag) blir det bra med några dagars ledighet för att ta tag i ett ”förfallet” hem och en vildvuxen terrass. Det kommer surt igen om man latar sig för mycket. Ha en fortsatt bra vecka!

vi blandar nöje med nöje. B-prov och att bara njuta av livet. Skoj att träffa gamla bekanta som bor här och som ordnat detta trevliga prov. I morgon håller vi tummarna för Marie och Vimla som startar på sitt första prov någonsin och vi vet att det kommer att gå jättebra.

I kväll sitter hundarna innanför altandörren och tittar på Uffe och Dennis som kastar varpa utanför. De är jättesugna på att apportera – hundarna alltså. Nu kvällspromenad med hundarna (jag tänker skolka från den) och sedan teveslöa… kanske blir det Körslaget. Ha det gott!

Jag har ikväll sett filmen om Red Dog – en kelpie – tillsammans med mina barnbarn Tilda och Ellen. Red Dog är en legend och Dennis träffade honom live när har jobbade för Hammerslay i Dampier på Australiens västkust under 1970-talet som rallare. Filmen är baserad på en bok som skrevs av en engelsk journalist som  besökte Dampier och undrade över en liten staty av en hund och fick då hela historien berättad för sig – legenden om Red Dog. Han skrev en bok om Red Dog som var ingens och allas hund. Nu har den alltså blivit film. Dennis berättade hur hunden liftade och hade en alldeles egen plats på bussen där ingen annan fick sitta. När han satt på vägen stannade man och lät honom följa med. Många andra egenheter hade den hunden också. Men förutom alla som älskade honom hade han också fiender (hundhatare förstås) och dog tragiskt av förgiftning.

Jag blir så ledsen när jag hör på nyheterna om ”hundhatare” som gör livet svårt för våra synskadade som har ledarhundar till sin hjälp. De får inte tillträde till affärer mm  pga sin hund!! Hur kan man vara så trångsynt?

Ha en fortsatt trevlig helg!